En riktigt ful plastfigur som jag haft så länge jag kan minnas. Ja, så länge som såna här plastfigurer varit i omlopp i leksaksaffärer då. Filmen E.T kom 1982 så han kanske är drygt 30 år gammal min lille turgubbe.
Ser ni det lilla självlysande telefonfingret?
E.T phone home...
Inte så mycket vackrare i profil, stackaren.
Han ser lite sliten ut på näsan och det beror på att han har legat i en av mina bowlingväskor i sådär 15 år och åkt upp och ner ur väskan inför matcher och tävlingar. Turgubbe förresten? Ibland har jag spelat riktigt uselt så då har han ju inte gjort sitt jobb. Men andra gånger när det gått bra, jag gjort höga resultat eller vi har vunnit matcher så visst...då är han min turgubbe.
Nu står han på kontoret och sprider tur, glädje och kärlek omkring sig. Nej vars, jag är inte sån att jag tror på turgubbar och hartassar egentligen, men en glädjespridare är han. Han är så himla ful så han är söt och jag blir glad av att se den lilla plastfiguren fast han säkert är gjort av riktigt giftig plast som har stört ut mina hormoner hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar