Om nån annan, vem som helst, hade legat i soffan slapp som en sill och snarkat med munnen öppen och tungan hängande utanför hade det inte varit så gulligt. Då hade det klassats som ouppfostrat, otrevligt och oartigt att lägga sig och ta upp plats och helt ogenerat vräka sig över kuddarna och snarka högt.
Men när lilla (lilla och lilla, han väger 5 kilo!) Milo ligger där utsträckt med sin rosa tungspets utsträckt mellan huggtänderna då är det så urgulligt och bedårande att jag bara smälter. Han ser ju lite rolig ut samtidigt för han är så oerhört avslappnad att man kan dra lite i tungan utan att han vaknar. Kattskrällen, hur kär kan man bli i två helvilda, knasiga hårbollar?
Jättekär uppenbarligen!
De är ljuvliga! <3
SvaraRadera:-)
Ja visst är de! Visst är man helt kär och löjlig.
RaderaKram
Jag SKA slipa huggtänderna!
SvaraRadera