Det är fantastiskt hur mycket man egentligen orkar fast man tror att man är helt slut. Det går alltid att gå ett eller två steg till. Det går alltid att tänka en tanke till.
Livskraft. Ihärdighet.
Det är precis det som den lilla blomman har. Den har slagit sig ner på en liten hyllkant på ett stenhus och förmodligen grott som ett frö i lite smuts och föroreningar från stadsluften. Några duvor kanske lämnat en klick gödsel. Med de små och eländiga förutsättningarna startade livet för den nu blommande växten. Nu har den gjort sitt och sprider sina frön från blomställningen, Fröna fångas av de ljumma vindarna som drar in över staden och flyger iväg till ett förhoppningsvis bättre ställe att växa på.
Det är vackert att se den smala växten hänga från sin avsats och kämpa för att sitta kvar. Huset har väl också sett sina bästa dagar men är ändå livskraftigt och ihärdigt. Viktiga saker tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar