Tänk om vi kunde behålla lite mer av det beteendet när vi blir vuxna. Nu menar jag inte att man måste smörja in sig med tårta för att leva ut sitt barnasinne utan mera kanske leva ut sin glädje. Inte bara återhållsamt tänka "tårta, så trevligt" utan mera "jippi tårta, sån god som jag gillar så mycket, hurra jag ska ta en stor bit".
När man är liten är livet och omgivningen så omedelbar, allt är här och nu. När man vuxnar på sig och kanske framför allt lär sig klockan och att livet handlar om tid, så blir man så uppdelad i då, nu och sen. Allt man ska göra måste mätas i tid, man ska tvätta, städa, handla och laga mat. Man hinner inte just nu, kanske lite senare, strax, om ett tag. Man tänker på förr, sin ungdom, dåtiden, blir sentimental och minns tillbaka i tiden. Vi planerar alldeles för mycket för framtiden, imorgon, semestern, nästa år, då ska vi städa, åka till Grekland och bygga om altanen. I all denna tidsstrukturering tappar man lätt bort nuet. Vi är hela tiden på väg mot nästa planerade punkt på agendan och har inte tid att vara i här och nu.
Det är klart att man ska planera saker och ting lite, men jag tror att vi skulle må bra av att låta bli det ibland och bara låta livet hända. Se vad det för med sig och sköljas med. Det om något kan generera äkta glädje.
När man är liten är livet HÄR och NU och om man tänker efter så är det faktiskt så för oss alla. Vi vet inget om morgondagen eller nästa månad eller sommaren, så det kanske vore klokt att vara lite mer som ett barn och glädjas åt häret och nuet. Imorgon kommer ändå, oavsett planer och klockor. Livet blir lite mer "hurra en helt egen tårta"! Glädje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar