söndag 1 juni 2014

Varenda gång jag pressar citron

Varje gång jag pressar citron i min fina glaspress tänker jag på min kompis Diana som jag bodde ihop med i flera års tid i en studenttriplett i Uppsala. Pia bodde också där och vi hade varsitt rum och delade hall, kök och toa. Det var tider det!

Hur som helst så hade Diana just en sån här citruspress och den kom fram i princip varje dag när hon skulle göra salladsdressing.

Hej Diana!

Hej Pia!




Idag pressade jag lite citronsaft och blev stående och tänkte på Diana, Pia och Uppsala.
Jag tycker det är fascinerande att bara en liten sak, ett ting eller en doft eller en låt på radion kan få oss att minnas saker från förr. Att minnet liksom kokar av det ena efter det andra som kommer upp till ytan av en sån liten enkel sak som en citruspress i glas.

När jag tänker tillbaka på just åren i Uppsala kan jag minnas smaker från mat vi åt, saker som min kompis Pelles sniglar stekta i vitlökssmör, räksalladsmackor och kaffe på Kaffekorgen, de evinnerliga makaronerna med ketchup eller kanske en äkta tomat om man just fått sitt studielån. Hur vi nästan alltid fikade hemma i tripletten på Mollbergs blandning och fikade gjorde vi jämt, var det inte kaffe så var det te halva natten. Dianas burk med strösocker där det av nån anledning stod Sukker på locket. 

Jag minns hur härligt det var att gå på dans till storband på Norrlands eller kanske Östgöta nation, och de många gaskerna och balerna vi var på. På en vinterbal stack en hel hög med folk hem och hämtade slalomskidor och åkte några åk i snön precis intill Carolinabacken mitt i stan. En gång klädde vi upp och i högtidsdräkt (frack och långklänning) och gick på en restaurang och åt trerätters. Sen gled vi omkring i stan och bara var allmänt finklädda. Studentikost var det när man gjorde det ena tokigare än det andra.

Vi firade såklart Valborg som sig bör när man är i Uppsala. Det innefattade mycket snaps, sillfrukost, potatis, mer snaps, lunch, annan alkohol, mösspåtagning, champagnegalopp och fest på kvällen till sent. Jag minns bara att man var mycket trött redan under den dagen men även dagen efter. Fast då var det nästan lite krav på att man skulle ta årets första dopp. Det var ju ändå maj! Men jag är ju en sån badkruka att det aldrig gällde mig.

Jag minns mitt fina studentrum med möbler från 40- och 50-talet. Allt ingick, säng, skrivbord, fåtölj, soffbord, bokhylla, golvlampa, matta om man ville. I köket hade vi auberginebruna skåpluckor. Badrummet var kaklat och förmodligen helt i original sen husen byggdes. I Dianas rum fanns balkong där vi satt och solade och fikade när våren äntligen kom. Hon hade tv också så där bänkade vi oss och tittade troget, nästan besatt, på Falcon Crest varje vecka (tisdagar tror jag) och det var en helig timme som vi förberedde noga med att ibland baka eller köpa Nalleglass pistage eller citronmuffins. Sen satt vi där och kommenterade skurkarna och Angela Channings frisyr och hur dum hennes brorson Lance var, men han simmade snyggt i poolen.

På den tiden gick ju ett tv-program i tv just när det sändes. Sen fick man vänta på en eventuell repris. Eller spela in på en jättelik VHS-apparat med jättestora band som jämt trasslade eller gick av. Hade man missat nåt på tv så hade man. Det var inte som nu när det är on demand och play i datorn och man kan spela in på sin box eller stoppa tv-sändningen så fort det blir reklam. Ja det fanns ju inte heller. Reklam i tv.

Ja tänk vad mitt minne vaknade till nu. Jag får nog rota lite i mina fotolådor och se om jag inte kan hitta ett foto eller två på mitt rum, köksluckorna eller Valborgsfirandet. Om inte annat så får man sig ett gott skratt när man ser frisyrerna. De var snygga på den tiden!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar