onsdag 18 juni 2014

Zonterapi och polkagrisros

Igår hände det grejer!

Jag var på zonterapi. Bara sådär.




Jag har tänkt flera gånger att jag skulle vilja prova på zonterapi, bara för att få en uppfattning om vad det egentligen är och vad det går ut på och hur det känns. Jag var lite orolig för att det skulle kittla under fötterna men det gick bra. Det var snarare så skönt och avslappnande att jag nästan somnade. 



Det är ju avancerat som ni ser. Olika punkter på fötterna motsvarar olika ställen i hela kroppen. Zonterapeuten känner blockeringar och masserar loss dem.

Jo jo tänker den skeptiske, det där låter ju lagom flummigt. Men jag berättade till exempel inte om mitt onda knä innan hon började. Det har bara gjort ont i några dagar och jag tänkte inte ens på det när hon frågade om sjukdomar och allmänna krämpor. 

Sen började hon behandlingen och rätt som det var kom hon till ett ställe där det gjorde riktigt ont och hon sa "Ja, jag är vid höger knä nu och bearbetar" och det var ju just höger knä som spökade! Det fick mig att tro att det kanske fungerar med de olika punkterna på fötterna och alla meridianer och flöden i kroppen. Jag får väl återkomma om nån vecka eller så om mitt knä slutat göra ont. Då kommer jag tror på detta helhjärtat.





Ute i trädgården blommar äntligen den första av alla knopparna i min polkagrisros som jag planterade förra sommaren. Den är ju fantastiskt fin och rolig med sina ränder och den doftar himmelskt. Den enda rosen i vår trädgård med doft. Alla andra är bara vackra.

Det är dock med lite sorg i hjärtat jag ser på den eftersom jag tänker på min mamma och förra sommaren som var hennes sista i livet. Vi gick runt i Stadsparken i Örebro, hon satt i rullstol och jag körde henne och vi småpratade lite om allt möjligt. Vi beundrade alla rosenrabatter och kom till en där det doftade vidunderligt blommigt. Just det, polkagrisrosor. Jag plockade en fast man inte fick, la den i hennes hand och hon hade den under näsan resten av den eftermiddagen. 

Vi åt jordgubbar på en parkbänk under de stora träden tillsammans med pappa, min syster, hennes man och deras lilla dotter. Allt det här tänker jag på varenda gång jag går förbi den lilla söta, roliga rosen i vår trädgård.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar