På promenad igen

På en promenad här om dagen vek jag av in på kyrkogården för att slippa trängas med bilar, cyklar och andra som promenerade. Ja nu låter det som jag bor i värsta storstaden, vilket jag ju inte alls gör, men det kan vara en hel del folk i rörelse vissa tider och det är inte mitt syfte att träffa folk att stå och prata med när jag är ute och går.

Jag går målmedvetet, så fort jag förmår, med den bästa podden* nånsin i öronen. Jag vill inte prata med någon, jag vill inte bli störd av någon, jag vill bara gå. Därav svängen in på kyrkogården. Där blir man inte störd.

Inte för att jag inte kan stanna och prata om jag träffar nån jag känner, som jag vill prata med, men anledningen att jag är ute är ju för att power-gå mitt fortaste.

Men jo då, det blev flera avbrott ändå. Jag fick stänga av Runkeeper och podden tre gånger där inne på kyrkogården.

Fast det var inte människor som ville prata som fick mig att göra avbrott i min promenad.

Det var svamp!

Högt uppe på ett träd där en gren sågats av för länge sen, växte ett helt knippe orangebruna svampar. Under sig hade de som en rund grön matta av mossa och lite vitt mögel. Snyggt! 

De här var stora som pizzatallrikar fast de kommer inte riktigt till sin rätt på fotot. Jag hade ju behövt ha en tändsticksask (eller en banan) för att ni skulle se skalan ordentligt. Helt enkelt skitstora svampar.

De här rackarna hade tittat upp mitt på en grav, intill varandra så tätt som det bara går. Det såg onekligen lite lustigt ut. Alla gravar var så fint utsmyckade med blommor, både planterade och snitt, och så de här två som dekorerade just den här graven på ett lite annorlunda sätt.

* Karin och Sara. Jag lyssnar ikapp vart enda avsnitt och får bara lyssna om jag är ute och går samtidigt. Ett bra sätt att komma ut och röra på sig kan jag lova, för jag vill verkligen höra alla avsnitt som finns. Just nu är jag på avsnitt 25 tror jag och de har spelat in 58 podavsnitt. Ett nytt kommer varje fredag. Många promenader väntar alltså i höst.