Mm skräckfilm

Jag tog det här fotot i somras och det är inte klokt vad jag gillar det!

Det är mörkt och grynigt. En ful rastplatsmöbel står mitt på en plan med torrt gräs och grus.

Det är ovisst var man är och ovisst vad som finns ute i mörkret bortom ljusstrålen som bara lyser upp några kvadratmeter. 

Jag gillar fotot så mycket för att det påminner mig om en skräckfilmsscen där nån (zombie eller halvgalen typ med hockeymask och machete) precis försvunnit ut i den kolsvarta omgivningen och de oskuldsfulla ungdomarna (lite lätt tröga) förväntansfullt flamsar omkring för att leta efter några kompisar som försvunnit. Utan att tända en enda ficklampa eller tändare ens.

Nu kom jag att tänka på Jonas Gardells framträdande när han parodierar en skräckfilm på några få minuter. Så jäkla bra och roligt. Jag har letat på Youtube men kan inte hitta det just nu annars hade jag länkat. Men ni vet vilket jag menar? 

Soundtracket till detta foto tror jag är skitläskigt klagande fiol som påminner om Psycho-kniven-i-duschen-scenen, det där klassiska skräckfilmsljudet Iiih, iiih, iiih. Ni vet. 

Ja, jag har sett några skräckfilmer i min dar. Nu tycker jag att det oftast är för läskigt, ganska ofta förutsägbart men om man stänger av ljudet blir det nästan komiskt. Det fungerar också rätt bra att se skräckfilm på dagen när det inte är så mörkt och hotfullt ute om man tycker att själva spänningsmomentet är jobbigt.När man ser på skräckfilm sent på kvällen eller mitt i natten och det där händer att man inte vågar gå på toa för att det är släckt i hallen och knappen sitter i andra änden av hallen så man måste gå flera meter i mörkret och riktigt känner att det står nån där bakom jackorna och lurar på en. Ganska så onödig känsla.