Åt vilket håll ska man ta vägen?

Ibland är det ju stört omöjligt att veta vilken väg man ska ta här i livet.

Nån jäkla typ har korsat över alla valmöjligheter och ändå fortsätter man framåt för man ser att det trots allt finns en väg där.

Det ingår nog i att vara människa, att faktiskt tveka över nästa steg då och då. Eller att vilja gå många olika vägar samtidigt och inse det absurda i det.

Jag vill gå många vägar och ska se till att kunna göra det också. Jag kanske måste gå på en lite större stig för det mesta men kommer att tillåta mig att välja små stigar som spretar ut runt den stora huvudstigen, ta omvägar och se gläntorna öppna sig på platser jag aldrig tidigare sett. 

Nu ligger hösten framför oss och jag ska göra allt jag kan för att välkomna den och inte hamna i höstkoma som annars. Jag är verkligen en vår- och sommarmänniska så när hösten kommer vill jag knappt gå ut. Nu är mitt mål att försöka tänka positivt om hösten och uppskatta det som är värt att uppskatta. Vackra färger och härliga dofter, frisk luft, höstmörker som genererar inomhusmys. Promenader bland löv och drivor av kastanjer, svamputflykter med kaffetermos och många varma skumbad.

Så åt vilket håll ska man ta vägen?

Jo men framåt såklart. Kanske måste man backa lite ibland för att komma rätt på vägen igen, men annars framåt, framåt.

Framåt!