Som ett sagoslott vitt som maräng, ligger det där framför oss när vi går uppför den grusade gången.
Porten in till yttre borggården är pampig men ganska stramt hållen.
Gruset byts mot kalkstensplattor och kullersten.
På yttre borggården står två stadiga kanoner i händelse att man behövde försvara sig mot fiender.
Det var länge sen de användes. Nu är de snyggt rostiga.
Himlen var vansinnigt blå den här dagen.
På väg in mot den inre borggården är takvalven så här snyggt målade. Blommigt tak ser man alltför sällan i modernare byggnader tycker jag.
Dörren in till slottskapellet.
Jag gick igenom den här dörren istället.
Ut i slottsträdgården.
Det var sådär lite höstlikt i trädgården. Allt var förvuxet, vilt och lite visset.
Här odlas det i köksträdgården vill jag lova. Det tillagas på restaurang Hwita Hjorten inne på Naturum.
Snacka om närodlat! De kan slänga in grönsakerna från landet, rätt in i köket till kocken. Nästan.
Uppåt väggarna vackert på den inre borggården.
En liten smal gång. Vart skulle vi hamna?
Jaha, i vapenförrådet.
Här fanns det jättemånga stora pickadoller av olika modell.
Sammanfattningsvis kan man väl säga om dem allihop:
Förmodligen jättedyra med guld, elfenben och pärlemor överallt.
Troligen väldigt opraktiska att ha i fickan vid strid eller jakt.
Inget man smög med direkt. De är ju både glittriga och skitstora. Man kanske bländade både fienden och djur med all prakt och sen sköt man.
Sen gick vi ut från borggården igen.
Och då fick jag syn på den!
Dörren.
Synd att kalla den dörr förresten, det är ju en jättestor port!
Järnbeklädd.
Med stora spikar.
Och rost!
Låset var inte att leka med.
Rejält!
Såklart, när man ska låsa om ett helt slott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar