Filmisar, mina filmstjärnor från förr!
Jag bredde ut några av dem i soffan och bara insöp all den nostalgi som sköljde över mig. Plötsligt stod jag på skolgården i vida manchesterbyxor, prasslig täckjacka och hemstickad mössa med mina filmisar i handen. En röd gummisnodd runt om. Noga med att inte vika något hörn. Så börjar handeln, bytesmarknaden och värderingen av varje enskilt kort.
En Lasse Lönndahl var inte lika mycket värd som en David Bowie eller en Alice Cooper.
Några ur bunten.
Med tanke på att Lasse Lönndahl inte stod högst i kurs på skolgården är det bra märkligt att jag har sex stycken filmisar med honom.
Skådespelare var mer värda. I nedre raden artisten Paul Anka (ja just det, han som var gift med Anna Anka - Hollywoodfrun), Grace Kelly som sen gifte sig och flyttade till Monaco och omkom i bilolycka och slutligen Yves Montand.
Lite tuffare rockartister var värda mycket. Idag tycker jag personligen att David Bowie-filmisen är min finaste, och kanske Jimi Hendrix-filmisen också.
Här är det verkligen en salig blandning. Här gillar jag Kojak bäst, tillsammans med Steve McQueen på motorcykeln.
Tänk hur snabbt man kan färdas i tanken när man hittar nåt så litet som en bunt filmisar och på en sekund är tillbaka i 70-talet.
Minnet är som en personlig tidsmaskin. Fina grejer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar