En liten planta från ett frö. En sprätt-iväg.
Den har rest från min moster i Schweiz, på golvet i baksätet på bilen när vi åkte hem i somras. Då var det här två små blad bara. Det var nära att den strök med för vi hade den i en plastpåse och den kom lite i kläm bland all annan packning. Dessutom var det ju 30 grader varmt och den svettades friskt i sin plastpåse. Jag hade så dåligt samvete när vi kom hem och hittade den lilla stackaren klämd och svettig och tillplattad.
Först nu när den fått flera nya fräscha blad vågar jag tro att den kommer att överleva och bli stor. Se så fina färger den har precis i bladfästet. Rosa, vitt och härligt knallgröna nyanser.
Jag har haft flera såna här förr i livet men de har alla plötsligt fått ohyra eller ruttnat i stammen och gått av.
Den är en ganska kul krukväxt som blommar med oansenliga små vitgula blommor och sen sprätter iväg de mogna fröna så det rasslar om det men den är giftig så man ska vara försiktig med den vita växtsaften. Den tål att stå torrt om man är av den sorten som glömmer att vattna. Min filosofi är att bara ha krukväxter som behöver vatten sällan. De får vatten när det är löning och nån mer gång per månad. Många tjockbladiga växter pryder vårt hem med andra ord.
Den ser lite sned ut så nu ska den få en stödpinne, lite vatten och några kärleksfulla ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar