Det finns ett begrepp, starkskör eller highly sensitive person (HSP) som jag tycker är så intressant och som jag till viss del kan känna igen mig i. Det ligger i begreppet att en kan vara stark som person, kunnig, empatisk, färgstark, varm, sinnlig, kreativ och en människoälskare MEN OCKSÅ skör i den bemärkelsen att det tär på personens energier när en måste anpassa sig till mainstreamlivet och vistas i miljöer som är offentliga, bullriga och för ljusa, miljöer där en förväntas vara "som alla andra". För den som är starkskör är inte som andra! Men vid närmare eftertanke, VEM är som alla andra?
Det finns ju givetvis en slags norm och ram i vårt samhälle som är det normala, förväntade och rätta sättet att förhålla sig till sin omgivning. Men det är ju inget en måste följa till punkt och pricka, en kan bekänna sin själs färger, visa sin färgstarka personlighet och vara lite mer som Pippi Långstrump och ha för stora skor och fötterna på huvudkudden eller som Phoebe Buffay i tv-serien Vänner när hon ska ut och jogga och springer genom Central Park med flaxande armar och ben bara för att det är mycket roligare än att springa vanligt.
Barn har ju ännu inte funnit sig tillrätta i samhällets alla normer, de har inte förstörts än om en nu vill uttrycka sig lite hårt, och de lever ju för dagen och stunden. De har sin naturliga nyfikenhet i behåll och också sin glädje och leklust. Fram för mer sånt i livet och samhället!
Alla människor är nog egentligen starksköra på sitt vis, det är bara det att långt ifrån alla har kommit fram till på vilka sätt de är starka och sköra. Det är lättare att mota alla såna känslor ifrån sig, inte tänka för djupt in i sin själ, inte analysera sina känslor och tankar och bara köra på som vanligt. Ända in i kaklet så att säga, och utan att nånsin bekänna sin själs färg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar