Igår var det kanelbullens dag. Iallafall hemma hos mig. Annars är det väl kanelbullens dag nån gång på hösten om jag inte minns fel.
Det är så många år sen jag bakade kanelbullar att jag inte ens kan komma ihåg när det var. Definitivt så länge sen att mina döttrar var små och hade sommarlov. Nu är de stora och sommarjobbar så det är säkert tio-tolv år sen mitt senaste kanelbullebak inför sommarlovets badutflykter.
Men nu slog den till, kanelbullelängtan och jag satte igång. Jag bakar alltid dubbel sats men idag blev det bara en sats bullar och en omgång matbröd. Matbröd är ju mycket enklare än bullar egentligen, bara att köra ihop degen med degkrokarna, jäsa, lägga på plåt och jäsa igen och sen in i ugnen. Det var roligt att baka och det var nog det som var hela meningen med kanelbullelängtan som slog till som en blixt, att göra nånting som jag förr tyckte var roligt. Sen gav det ju utdelning i form av många påsar med bullar i frysen. Nu finns det bullar i huset ifall det blir en badutflykt med fikakorg någon dag eller en skön stund i hängmattan emellanåt.
Min mamma ska få den finaste och mest perfekta bullen av dem alla. Det är hon värd varje dag i veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar