söndag 24 november 2013

Allt är inte svart eller vitt

Samhällsklimatet har hårdnat.

Politiken är inte förlåtande mot de människor som är sjuka eller behövande.

Skolan, liksom vården är på väg nedför en hal och brant backe av besparingar och neddragningar.

Sjuka människor ifrågasätts och skickas till arbetsförmedlingen för att skriva in sig trots att de inte kan gå för egen maskin på grund av sina cancersmärtor. Smärtor som de med stor sannolikhet inte kan få adekvat hjälp med för att smärtklinikerna har lagts ned eller privatiserats och det kostar 1 800 kronor för ett besök.

I media görs gärna grävande undersökningar om hur det ligger till i skola, vård och omsorg och bra är väl det. Då kommer i alla fall vissa orättvisor och korrupta förehavanden upp till ytan. Det är dock så att media har en lång historia tillbaka genom årtiondena att också leda drevet mot vissa utsatta grupper, allt som oftast sjuka och svaga.

Jag tänkte närmast på hur man genom de senaste decennierna alltid i press och media haft särskilda hackkycklingar att ifrågasätta och håna som under 70-, 80-, och 90-talet då de amalgamsjuka synades inifrån och ut i varenda söm. Amalgam som ju användes flitigt under många årtionden för att laga hål i tänderna. "Man kan väl inte bli sjuk av några lagningar. Alla har ju samma skit i munnen och inte har det skadat mig."

Men vänta lite här - amalgam innehåller bland annat kvicksilver. Kvicksilver som är ett av de giftigaste ämnena på jorden. Det lagade man tänder med och hävdade att det var ofarligt. Kvicksilvret läcker ut ur lagningarna rent mekaniskt när man tuggar och det förångas och tar vägen vart då? Tja, rätt in i slemhinnorna i mun och svalg och munnen är på sin höjd 5 centimeter från hjärnan. 
De som bestämt menade att de blev sjuka av sina lagningar blev hånade och fråntagna sin sjukpenning. De fick gå till socialen för sin försörjning och många tog bort alla sina amalgamfyllningar och blev svårt sjuka även av det. Kanske inte så konstigt om man ger sig på och borrar och pillar i fyllningarna och frigör en himla massa kvicksilver på en och samma gång. 

Sen gick åren och under 90- och 00-talet slog media ned på de som sa sig bli sjuka av el och strålning och magnetism i sin närmiljö. "Man kan väl inte bli sjuk av några elledningar. Alla har ju samma skit hemma och på jobbet och inte har det skadat mig."

Men vänta lite här - elledningar, mobilmaster, magnetiska fält är något som inte bara påverkar människor utan även djur och växter. Det räcker med att dra sig till minnes de första versionerna av dataskärmar där man efter en timme eller två kom ut från kontoret med röda kinder och mascara både på kinderna och skärmen. Nånting var det ju som hände. Man kan tro på saker som inte syns. Syre syns inte men finns och behövs.
De som bestämt menade att de blev sjuka av elen i sin omgivning tvingades bort från sina hem, det var inte tal om att få någon förståelse från sjukvård, kommun eller andra. De fick bo i husvagnar eller sommarstugor med vedeldning och gaslampor och blev såklart isolerade från både samhälle och sociala sammanhang och ratade som paria. 

Nu är fokus i media riktat på alla de personer som har en NPF-diagnos som t ex Aspergers, ADHD, autism eller Tourettes.
"Man kan väl inte bli klassad som sjuk bara för att man är lite rastlös eller okoncentrerad. Alla kan väl inte få en sån där bokstavsdiagnos, alla är ju såna ibland och inte har det skadat mig. Man behöver bara ta sig i kragen och skärpa sig."

Men vänta lite här - flera av dessa personer med en diagnos ifrågasätts av arbetsgivare, medmänniskor och samhället i stort och ses som opålitliga och inkapabla. De måste lyftas bort från sina jobb som t ex en man som arbetade som tågförare och gjort så i 20-30 år. När arbetsgivaren fick kännedom om hans diagnos blev han avstängd i väntan på en utredning om hans förmågor. Om en person är brottsmisstänkt eller redan dömd är man välvilligt inställd i media till att lyfta fram en eventuell diagnos som förklaring till brottet. Så många barn får en NPF-diagnos att skolorna inte har möjlighet att tillgodose allas behov. I stället för att lägga budget utifrån behov drar man ned på specialskolor och speciallärare som har den kunskap som behövs för att möta alla de barn som annars riskerar att stanna hemma från skolan och aldrig komma in i samhällets strukturer och sociala skyddsnät.

Jag tror att det visst kan vara så att många fler människor än man kan ana faktiskt har en NPF-diagnos utan att veta om det. Min alldeles egna teori är att människan som organism helt enkelt inte hunnit med i utvecklingen som gått så rasande snabbt under de senaste hundra åren. Industrialiseringen och moderniseringen har för med sig material som vi ännu inte känner till effekterna av, som t ex alla olika plaster och andra förpackningsmaterial som man glatt använder i livsmedelsindustrin. 

Även tvålar, schampon och smink innehåller en lång rad ämnen som kan vara direkt hälsovådligt att få på huden. Många ämnen som ftalater liksom färgämnen i mat, godis, möbler och leksaker är inte tillräckligt noga utrett vilka effekter de har på människan i det långa loppet. Jag tror att det är den användningen vi börjar se effekterna av nu, och vi är precis i början av att ta konsekvenserna av den flodvåg av symtom och sjukdomar och negativa hälsoeffekter som väntar.

För att inte tala om vad alla utsläpp i både vår närmiljö och över hela jorden gör med jorden, luften och vattnet. Eller de otaliga bekämpningsmedel, konserveringsmedel, flamskyddsmedel, mjukgörande medel, blekmedel, polermedel och alla andra medel som används överallt i vår vardag utan att vi ens kan värja oss. 

Jag kan bara dra mig till minnes min egen barndom och uppväxt under 70- och 80-talet med moderna plastmattor, plastmöbler och till och med dörrkarmar och innertak av plast. Maten var också praktisk och modern med bekväma halvfabrikat och på 80-talet kom mikrovågsugnen och man kunde värma maten direkt från frysen, i plastform, med plastlock. Alla barn vaccinerades mot allt utan att någon ifrågasatte något. Leksakerna var av plast, blunddockor, Barbie, troll och Monchichi. Alla rökte överallt, inne hemma, i bilen, på sina kontor på jobbet. Avgaser tänkte man inte så mycket på, avgasrening kom senare och likaså mätningar av luften i storstäderna uppmärksammas mycket mer nu för tiden. Partiklarna som rivs upp från asfalten och från däcken är hälsofarliga, såklart! På senare tid har datorer, mp3-spelare, mobiltelefoner, paddor och allsköns eldrivna prylar tågat in i våra liv, fulla av plastdetaljer, elektronik och strålning. Hälsovådligt? Tja det lär vi ju få se så småningom. 

När jag tänker på allt det här vill jag nästan flytta ut i skogen och bo i ett torp med vedspis och fotogenlampor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar