Min kompis från förr, Lotta, kom på besök. När jag säger förr menar jag verkligen förr. Vi har inte setts på 20 år och inte umgåtts och bott i samma stad på 27-28 år. Det är ganska lång tid.
Och vad händer?
Hon kliver in genom dörren och sen pratar vi och pratar och pratar. Vi tar en paus och förflyttar oss för att äta god mat på CafeOBar, men vi pratar ändå mellan tuggorna.
Sen åker vi hem och är trötta och tar på pyjamas och sitter i soffan och fortsätter prata och prata och prata.
Plötsligt är klockan jättemycket och vi är verkligen jättetrötta.
Snälla Lotta hade med presenter.
En Farbror Blå-mugg. Den blir hösten/vinterns nya favvokopp för kaffe eller varm choklad.
Hon hade med vin som vi ska smaka på.
Jag hade ingen present till Lotta men jag hade köpt hem ostbågar och Trocadero för det vet jag att hon gillar. Jag tänkte att då känner hon sig välkommen och trygg och trivs. Jag hade bäddat och lagt fram handdukar, vikt pil på toapappret och förberett frukost á la hotell.
Det är verkligen en glad, pirrig och härlig känsla att bara ta vid där vi slutade. Vi har ju inte bara pratat om förr, då när vi bodde i Uppsala och var kursare på juristlinjen och hängde i samma gäng. Nej vi har ju hunnit prata om alla de år då vi inte setts men pratat i telefon nån gång och haft lite koll på varandra och var i livet vi befann oss.
Det finns fyra barn, ett par män, många jobb och utbildningar, flera bostadsorter och händelser att prata mer om. Och om oss själva förstås!
Sen måste vi nog gå och lägga oss för att orka med morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar