Det smakade jul

Jag hittade delar av några chokladkakor i skafferiet, delar av Marabou Premium mörk, citron och pistage och några andra chokladbitar som låg och skräpade i en påse och ingen kom ihåg dem eller ville äta dem. Då smälte jag ned alltihop och blandade med musli och jordnötter och klickade ned i pappersformar och la dem i en fin plåtlåda. 

Ja jisses vad det smakade julgodis. Choklad, lite knaper och en svag citruston. När jag smakade slog längtan efter julen till med full kraft. 

Åh tänk adventsljusstakar, stjärnor i fönstren, amaryllisar och hyacinter. Tänk att få tända första ljuset i adventsljusstaken och längta till julaftonsfriden som ju infinner sig till sist när alla ätit, sjungit, dansat runt granen, åkt pulka, öppnat paket, tittat på Kalle och Karl-Bertil och till sist sjunker ned i soffan med julgodis, clementiner och en julklappsbok. 

Åh när hela huset fylls av dofterna av lussekatter och pepparkakor, förväntan och längtan. Ett svagt stråk av hyacint när man kommer hem och tar av sig jacka och skor. Att gå runt och tända adventsljusstakar och granen när eftermiddagsskymningen lägger sig som mörk sammet utanför fönstren. 

Åh att gå ut på vinterpromenad och när man kommer hem, varm men ändå frusen om nästipp, haka och tår få dricka varm choklad med vispgrädde, marshmallows och en miniskvätt Strohrom. Att bygga en snölykta i den snötysta trädgården och tända den och sen inte vilja gå in utan bara stå kvar och titta på lågan som fladdrar bakom snöbollarna. 

Snart, snart. Fast snön fattas här. Det rår man ju inte på, om den behagar komma eller ej. Men julen, den kommer, det vet jag. Julen kommer och det blir den första julen utan min mamma. 

Det längtar jag inte efter.