Den andra sötnosen Morris är inte lika pigg på att låta sig bli fotad. Han har bråttom och jag hänger inte med i svängarna. Han blir bara som ett sudd på varenda bild. Han är som kvicksilver, omöjlig att fånga.
När han väl stannar upp och sitter still vänder han sig såklart bort precis i fotoögonblicket.
Jag får helt enkelt vänta tills han somnat. Och det dröjer ju inte länge eftersom han är kattunge.
Luddterapi, att gosa med söta djur med luddig päls när man är ledsen och sorgsen och bedrövad och bedövad, det fungerar alldeles utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar