Det är ju konstigt det här med tiden. Det har jag ju konstaterat förut fast då gällde mera själva klockslaget och lite mer visuellt. Men det är konstigt det här med tid.
Att tiden kan gå så snigellångsamt när man är otålig och väntar på något som man längtat efter länge och man knappt kan bärga sig till att det där roliga, härliga ska börja. Att tiden kan gå så pilsnabbt när man har kul och till exempel inte vill gå hem från en rolig fest för att man träffat så många trevliga människor, musiken är så bra och baren är fortfarande öppen eller man ser att solen går ned och inser att man borde åkt hem för länge sen men man vill inte gå hem från badstranden utan stannar tills det är svalt i luften och varmare i vattnet och handduken är råkall när man till sist går upp och torkar sig.
Man kan ju inte säga generellt att tiden går snabbare i vissa situationer eller som många hävdar att tiden går snabbare ju äldre man blir. Fast om man tänker på saken så är ju uppfattningen, perceptionen av tid annorlunda för ett barn som är 5 år och en person som är 50 år.
För barnet är ju ett år av dess liv en femtedel men för den vuxne är ju ett år bara en femtiondedel! Så det är ju klart att ett år känns som eoner av tid för en femåring medan ett år för en femtioåring bara sammanfogas med året före det och året för det.
Det är ju så att man faktiskt inte minns allt man gjort under ett specifikt år, och inte heller alltid exakt vilket år saker och ting hände, ju äldre man blir. Det måste ju vara av extraordinär karaktär för att bita sig fast i det alltmer överfyllda minnet. Det kanske bidrar till en känsla av att tiden går snabbare. Man har varit med om så många somrar och jular och valår och braskande nyheter att det känns som om det nyss hände.
Nu resonerar jag bara kring tid här på jorden. Jag tänker inte ens gå in på tidens betydelse när det kommer till universum, Einsteins teori om tiden som kröker sig och sånt. Då måste jag samla lite mer kraft först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar