söndag 2 mars 2014

Kraschundersökarna

Ibland är det svårt att föreställa sig vilka spännande, utmanande och farliga jobb en del har. Astronauter till exempel som åker ut i rymden till andra planeter eller cirklar runt jorden. Jag får kräkningar bara jag tänker på det. Här om dagen såg jag en reklamsnutt på tv där man kan vinna pengar eller en rymdresa och jag hörde mig själv säga högt, "Uuääääh, en rymdresa!" med mycket negativitet i rösten. Jag hade tagit pengarna alla gånger, såklart!

Jag såg en dokumentär om italienare som utvandrade till New York som billig arbetskraft. Fem snubbar fick ett bra jobb i Brooklyn och de skrev hem och berättade om jobbet. De skulle ligga under en stor stålbehållare med gas och under dem var det betonggolv och de hade ungefär 65 centimeter tillgodo mellan golvet och behållaren. Där skulle de ligga och kontrollera och laga en massa skruvar och bultar och se till att behållaren var hel innan den skulle sänkas ned. Vilket horribelt jobb, klaustrofobiskt och oerhört farligt tänkte jag. 

Det gick inte så bra heller. De fick behållaren över sig och krossades till döds. 

Det finns ju faktiskt en himla massa jobb som är hemska, svåra eller vidriga men ändå finns det alltid människor som är beredda att utföra dem. Inte alltid för PENGAR heller utan av andra orsaker. Ibland undrar jag vad som driver dem att göra det.



Här är några som har ett svårt och otäckt och utmanande jobb, antar jag. Jag såg bara bilen, inte olyckan eller när the crash investigators arbetade. Som tur var får väl tilläggas för att komma till en olycka, och inte veta vad som väntar, verkar oerhört adrenalinfyllt och nog inte ett jobb för mig. Skadade människor, blod, ben som sticker ut ur huden, krosskador och trauman och döda eller döende människor. Glassplitter, förvridna fordon och oerhört mycket rädsla och ångest i luften. Att då stå där mitt i allt detta och vara rationell och klar och saklig och överblicka läget för att kunna bedöma vad som orsakat olyckan, det är beundransvärt. Och modigt.

För många år sen arbetade jag på en myndighet med att registrera arbetsskador som folk råkat ut för på sina jobb. Många hade råkat ut för hemska saker, ibland till och med med dödlig utgång eller förskräcklig invaliditet som följd. Alla skador ska anmälas men gemene man kanske drar gränsen vid att skära sig på ett papper på kontoret eller att riva sig på nyckeln när man låser upp dörren till jobbet. Sånt kanske man väljer att låta bli att anmäla men det avgör ju var och en trots allt. 

Arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla blankett för att kunna anmäla arbetsskada och ibland går folk över gränsen. En person anmälde att denne klämt fingrarna mellan toaletten och toalettsitsen och fått ont i fingertopparna så att denne inte kunde jobba. Inte så lätt att känna sympati för en sån person när man vet att andra dött på jobbet. 

Som de där italienarna som låg under gasbehållaren. Det finns helt klart olika grader i helvetet. Ganska många till och med.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar