15. Ögonblick

Igår inträffade ett sånt ögonblick som för alltid kommer att etsa sig fast i mitt minne. En viktig stund som jag aldrig kommer att glömma så länge jag lever. Det händer ju inte varje dag men visst finns det ögonblick som aldrig lämnar en.

När jag satt i klassrummet första skoldagen och hade röd skolväska. Förväntan.

När jag fyllde tio år och fick en ny cykel som stod mitt på golvet i mitt rum när jag vaknade. Överraskad.

När det kom ett sjuhelsikes hagelregn mitt i sommaren och haglen var stora som golfbollar. Mamma och pappa sparade hagel i frysen för att erbjuda som is i drinken på nån fest. Skräckblandad förtjusning.

Skolavslutning i nian. Vi svamlade nåt om sista natten med gänget och cyklade iväg och badade och grillade på en strand. Varm sommarkväll.

Studentdagen. Äntligen nästan vuxen.

När jag fick min första dotter i min famn och hon var nyfödd och det kändes som hon kom från ett annat universum för att hon var så fin och perfekt och jag knappt kunde förstå vad som just hänt. Det är ju ett extra stort ögonblick för livet blir sig aldrig mer likt från den stunden. Före och efter liksom. Överväldigande ansvar.

Sen kom ju dotter nummer två och det var lika fantastiskt igen att hon var hos oss och var så fin och perfekt och jag knappt kunde förstå vad som just hänt. Jag var orolig att jag inte skulle kunna älska henne för jag älskade ju redan min första dotter så gränslöst men på nåt sätt fanns det plötsligt lika mycket kärlek till som bara sköljde över mig. Stort ögonblick igen! Överväldigande ansvar igen.

Sen minns jag ju tyvärr trista, sorgliga och ledsamma ögonblick också.

Midsommar när jag var liten och låg sjuk i min säng och bara lyssnade på hur alla andra sjöng och skålade och åt mat och var glada. Samma sak hände någon jul också. Jag hade oturen att bli jättesjuk lagom till allt det roliga skulle hända. Övergivenhet.

En extra gosig kanin vi hade som dog en plötslig död och eftersom det var värmebölja i augusti fick jag lov att vira in honom i en kökshandduk och plastpåse och lägga honom i frysen tills vi hade möjlighet att begrava honom. Det ville vi för mina flickor var ledsna och ville ge honom ett vackert avsked. Hjälplöshet.

Andra hemskheter som hänt med elaka människor, inbrott, sjukdom, tråkiga besked, olyckor, skottlossning och andra ögonblick då livet förändras och tar en annan riktning.

Mitt värsta ögonblick var när min mamma dog. Det är utan tvekan det allra värsta som har hänt i mitt liv. Oändlig skrikande hjärtesorg.

Men tyvärr är ju alla de här hemska, svåra och trista sakerna också en del av livet. Det går liksom inte att värja sig. Man måste ta emot det med styrka. Men ibland kan det bli lite för mycket av det onda på en gång. För mycket av det goda är lättare att hantera.

Men igår var en sådan dag som kommer att bevaras i mitt minne som en riktig bra-dag, ett lyckorus, en viktig dag. Ett viktigt och vackert ögonblick precis då det hände. Ogrumlad lycka.