Det är rätt svårdefinierat egentligen.
Först tänker jag att det är så enkelt som att när man är utvilad, frisk, mätt, kär och känner förhoppning, då är man lycklig.
Men så enkelt är det ju inte. Om man är utvilad är man inte nödvändigtvis lycklig för det. Inte heller om man är frisk eller mätt. Man kan ju mycket väl vara mätt och väldigt olycklig. Man kan vara kär men olycklig det tror jag de flesta av er kan skriva under på. Man kan känna förhoppning men ändå inte vara lycklig.
Jag tror lyckan kommer är när man slutar jaga, när man ger sig till tåls, slår sig till ro och när man inte längre jämför sig själv med andra. Om man hela tiden är på väg mot nästa möte, mot nästa åtagande, nästa date eller middag tror jag det kan vara svårt att vara i nuet. Om man istället försöker vara i nuet och njuta av stunden där man är, tror jag att man mycket väl kan finna lyckan just precis där.
Om man ger sig till tåls och inte forcerar livet så kommer lyckan.
Om man slår sig till ro med att man inte kan påverka allt och alla, så kommer lyckan.
Jag har slutat jaga, jag ger mig till tåls, jag har slagit mig till ro och jag jämför mig inte med någon annan.
Och jag är utvilad ibland, ganska frisk trots allt, mätt varje dag, jättekär och har massor av förhoppningar inför framtiden som en extra bonus.
Det är lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar