29. Reflektion

Jag gick ut i den sköna solen och tog till och med på bikini för att få lite värme och färg på hela kroppen. Jag satte mig tillrätta och sen började tankespökena att härja och jag började solbrännenoja. Igår hade jag linne på mig så nu hade jag redan solbränna i urringningen och på armarna. Dessutom hade jag fått mycket färg i ansiktet så hur skulle jag nu göra för att jämna ut detta? Man vill ju inte få vita linjer eller bonnabränna utan vara jämnt och fint solkysst över hela kroppen!

Ja just det, jag kunde inte sluta tänka så här irrationellt förrän jag liksom hörde mina egna tankar. Men sluta nu min tokiga hjärna, allvarligt talat! Är det inte bättre att ha på sig just de kläder man vill och gå ut i vädret som man är. Blir det bonnabränna så blir det. Har man långbyxor förblir benen vita. Jag har trots allt vita ben under större delen av året. Tar jag av mig allt blir jag brun överallt för jag har lätt för att bli brun.

Logiskt. Och framför allt klokt.

Varför i hela världen skulle det vara så himla viktigt att ha en jämn fin ton på huden och inte på något vis avslöja mitt riktiga bleka jag? Jo för i varenda damtidning och även i andra sorters magasin, matas vi med det ideala utseendet och där har ju naturligtvis de ofantligt airbrushade modellerna en onaturligt jämn hudton. Därför tror jag att min hjärna gick igång på högvarv när jag skulle vara i solen en stund. Den föll in i gamla fåror och tankebanor från förr om åren. Måste bli jämnt brun, får inte få vita streck, ingen bonnabränna.

Nu vill jag bara säga att jag från och med nu slutar solbrännenoja och bara njuter av att vara ute i det fina vädret vare sig jag är i sol eller skugga. Aldrig mer ska jag ligga som en groda i vattenbrynet för att få jämn solbränna på insidan av låren eller hålla aluminiumfolie mot bröstkorgen för att bli solbränd även under hakan.

Ni hör ju själva. Så jäkla löjligt!

Nej nu blir det nyordning. Ut i vädret och njut av solen förbehållslöst och utan att ständigt sitta i "rätt" vinkel för optimal solexponering. Nu för tiden sitter jag ändå mest i skuggan så att jag kan läsa eller surfa på telefonen samtidigt.

Åh gud, anar jag inte en anings vit rand på axeln!?

(OBS! Det var inte jag som låg som en groda i vattenbrynet, även om det hade varit mycket troligt i min strävan efter den optimala brännan. Det var min barndomskompis styvmamma som gjorde "grodan" vilket vi sen hade väldigt roligt åt och tyckte var ofantligt pinsamt.)