En slingrande grusväg på landet en solig dag i maj. Vad som döljer sig där borta bortom krönet vet jag inte. Men jag tycker att grusvägar med den där grässträngen i mitten påminner mig om barndom och somrar när jag var liten.
Längs en sån här väg ska man gå på midsommaraftons kväll för att plocka sju sorters blommor att lägga under huvudkudden och sen drömma om den man ska gifta sig med.
Längs en sån här väg ska man gå en ljummen sommarkväll och plocka mogna smultron att trä på ett strå.
Längs en sån här väg ska man gå hand i hand med den man älskar och tänka att livet är som vägen. Lite knöggligt och krokigt med oväntade saker som händer runt svängen därborta. Men också oändligt vackert, rofyllt och spännande. Det är bara att gå längs vägen och ibland kan man gå med starka, långa steg, trygg i sin förvissning om att allt är sig likt framöver men ibland när det har mörknat behöver man ta små, korta steg för att vara säker på att inte hamna i diket.
Ibland måste man stanna upp helt och hållet. Slå läger vid dikesrenen och invänta gryningen. När solen går upp och daggen lättar kan man gå vidare med nya insikter och skarp blick
Så är livet.
Som en slingrig grusväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar