Nu slog det mig att jag har ännu mer saker efter min pappas mormor Ester som jag ju lärt känna under några år när jag var liten innan hon dog. Här är hennes fina kökshanddukar med handbroderade monogram. Det är stort att komma till insikt om att de här monogrammen broderade hon för över hundra år sen. Vi använder de fina handdukarna i vårt kök nu, hundra år senare.
Jag har en servis efter henne också och den älskar jag. Uggleögonliknande motiv runt kanterna, jättemånga delar med olika stora tallrikar, serveringsfat, sås- och mjölkkanna och skål med lock av fint klirrande porslin och guldkant på tallriken vilket per automatik genererar guldkant på tillvaron tycker jag.
Hurra för gamla grejer!
Ester Forsberg, min farmors mor.
Handbroderat stygn för stygn.
Porslinet. Det kommer fram lite för sällan men man kan ju alltid bättra sig. Det är roligt med gamla ting och ännu roligare med ärvda ting.
Det är så vackert med de där gamla ärvda sakerna. Och stygnen på handdukarna och monogrammen på silvret. Det är verkligen värt att vårda. Tack för dina varma och kloka kommentarer, jag blir alltid väldigt glad! Stor kram!
SvaraRaderaÄrvda saker är fint. Det är inte ett fattighetsbevis att behöva ärva saker efter varandra, jag tycker att det tvärtom visar att det finns skatter värda att föra vidare i generationerna.
RaderaJag gillar ju dina inlägg skarpt, därav mina kommentarer ibland. Vad glad jag blir att du blir glad!
Stor kram tillbaks.