Skogen, den skogen

Igår bloggade jag om att vara snäll och det gav en rejäl uppsving på besöken här på bloggen. Jag tror att jag ska göra om det. Vara snäll och skänka något som jag har som jag tror att någon annan skulle bli glad av. Det kan ju handla om småsaker men det kan få stora effekter.

Så tänker jag på valet till EU som nu är avslutat och det är med blandade känslor man står här nu och å ena sidan är bubblande glad över att feminism och miljömedvetenhet är på frammarsch, å andra sidan är främlingsfientlighet och extremism också på frammarsch. Det ger en konstig känsla i hjärtat som både jublar och sörjer samtidigt. Men i Sverige var det 10% som röstade på SD och vi andra (även de som inte röstade) är ju 90% om jag inte räknat fel. Det kan bara betyda att vi andra (även ni som inte röstade!) måste stå upp rakare i ryggen, göra oss än mer hörda och se till att förändra situationen i september när vårt eget inhemska val går av stapeln för då vänder vi den negativa trenden. Ibland kan man ju inte se skogen för alla träd.

Det här supervalåret har verkligen gett stora ringar på vattnen och i höst kommer den stora stenen att dimpa ner och göra svallvågor!

När man är lite kluven som jag ju kände mig så där dagen efter, då är det så skönt att bara sticka till skogen och andas organiskt material i form av helvetiska mängder pollen. Tallarna blommar så om jag hade stått still i spåret hade jag sett ut som nån hällt gult florsocker över mig. 

Jag tänkte gå mitt snabbaste runt spåret men jag var tvungen att stanna och fota det magnifika och majestätiska som vilar över tallar som står raka och stolta (lite som vi ska göra i höst!) med kronan upp mot skyn och universum där allt började, och rötterna djupt ned i svenska myllan mot urberget och med denna ljuvliga, mjuka mossa som ett täcke runt fötterna.

När jag stod där tänkte jag bara på hur få det är förunnat att ha en sån härlighet precis runt knuten. 

Hur många människor lever i flyktingläger i provisoriska tält?

Hur många människor lever utan tillgång till rent vatten? 

Hur många människor lever under ständigt hot från sitt eget lands regim? 

Hur många människor bor mitt i en krigszon och hur många kvinnor är tvingade att föda barn under de mest vidriga förhållanden? 

Dessa frågor ger lite perspektiv på mitt eget trygga liv. Jag har liksom ingen anledning att klaga. Inte på nånting egentligen. Allt som bekymrar mig är I-landsproblem och jag borde inte ens lägga energi på det. Fast det gör jag ju såklart, jag är ju inte mer än människa. Men lite perspektiv som sagt, skadar inte ibland.