Helenas handgjorda: Bästa stället

Jag såg på nyheterna att man äntligen invigt det nya nationella biblioteket i Sarajevo efter en uppbyggnadsperiod om över 20 år. Det gamla biblioteket totalförstördes under kriget. Där kan man snacka om att resa sig ur askan som en Fenix. Det var en pampig invigning med en projicering av den gamla byggnaden och branden och böcker och papper som flög. Projiceringen gjordes mot den nya byggnaden och sedan avtäcktes den och det nybyggda huset visades. Det var mycket folk på plats och det är ju ett viktigt tillfälle i en stads historia när ett bibliotek invigs.

Bibliotek är demokrati.

Böcker är, trots all digitalisering och alla läsplattor i vår tid, mycket viktiga. Med litteraturens hjälp har människor genom århundraden utbildat sig och upplysts om sin omvärld. Att läsa är att helt lagligt resa in och ut ur olika länder utan att behöva vare sig pass eller visum, eller att resa till andra världar, tillbaka i tiden och in i framtiden utan att höja på ett ögonbryn ens. Allt är rimligt i böckernas värld.

Det finns så många små nyanser i en bok som aldrig får plats när den blir till film. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, de är två helt olika konstformer och jag älskar dem båda. Men boken kan man ta med sig i fickan och sätta sig på en sten vid havet och känna salt- och tångdoften, höra måsarna skrika och känna solen sakta gå ned medan man själv, med bokens hjälp är i Narnia, Nangijala eller i en annan galax.

Att knäcka läskoden är en stor händelse i en människas liv. Läsning är som en guldnyckel som öppnar så oändligt många dörrar under resten av livet. Har man svårt för att läsa eller inte fått lära sig att läsa alls, blir livet mycket krångligare eftersom man ska tyda så många skrivna meddelanden, anvisningar och förklaringar som för oss andra inte är ett hinder alls.

Om man kan läsa kan man på egen hand utbilda sig i alla tänkbara ämnen här i världen och det är här biblioteken kommer in. Där finns en stor del av all världens tänkbara samlade kunskap. Man kan låna datorer för att komma ut på internet och söka information, man kan låna filmer och talböcker. På våra universitet och högskolor kan man låna alla uppsatser, avhandlingar och andra dokument som studenter och forskare producerat. Det gäller ju även utländska lärosäten där man kan få tillgång till en stor andel utbildningars föreläsningar, seminarier och kurslitteratur och på så vis utbilda sig på hemmaplan på egen hand.

Jag lärde mig läsa när jag var väldigt liten, kunde skriva tidigt och har i perioder i mitt liv fullständigt slukat böcker. En bok om dagen var inget ovanligt under sommarloven i mellanstadiet om det regnade och vi inte var ute och badade. Jag minns att jag gick till bokhyllorna hemma och valde bland alla böcker som ju var för vuxna och svårlästa för en mellanstadieunge. På så vis kunde jag själv komma till insikt om att somlig litteratur nog var för komplicerad för en tioåring att läsa. Jag läste många böcker som var avsedda för vuxna men några böcker ställde jag tillbaka olästa. Somliga har jag fortfarande inte läst.

Det finns ju en uppsjö av böcker att läsa och författare att upptäcka. Det är ju det som är så bra. Det tar liksom aldrig slut. Det fylls ju ständigt på med nya böcker och författare och läsupplevelser så man kan ju aldrig bli klar.

"Japp, nu har jag läst alla böcker som finns i hela världen"!