lördag 3 maj 2014

Livet som snabbkaffe

Instant coffee, snabbkaffe.

Det går snabbt. Frystorkade kaffeflingor ramlar rätt ner i kokande vatten och så har man kaffe precis exakt när man är fikasugen. Omedelbar tillfredsställelse.

Jag tycker hela vårt samhälle är ganska så instant numera. Allt ska ske på en gång. Allas önskan ska tillfredsställas omedelbart och omgående. Allt ska gå fort, bli klart snabbt och man forsar vidare mot nästa sak att göra, nästa sak som ska fixas eller tas om hand. Nästa möte, nästa åtagande. Nästa!

Jag fascineras av hur många som uttrycker en underliggande stress både på Facebook och även i verkliga livet. Nån lägger ut en bild på en festlokal och skriver "Middagen avklarad. Nu väntar dansen.". Avklarad? Som om middagen var något jobbigt och negativt som måste genomlidas för att sen få dansa. Eller kanske måste hela festen avklaras? Man kanske inte ens vill vara där?

Eller man träffas på en trottoar och står och pratar lite men en del personer nästan kryper ur skinnet för att de måste vidare. De har inte utrymme i sin agenda för att stå där och småprata i fem-tio minuter med någon de känner och tycker om. Det är något lite sorgligt över det tycker jag.

"Middagen avklarad. Nu väntar dansen."
Va?
Saker som jag tycker att man får avklarade är sprutan hos doktorn, tandläkarbesöket man skjutit upp kanske både en och två gånger eller att tvätta bilen för första gången på hela vintern. Inte trevliga saker som middag med goda vänner, biomys med älsklingen eller en dag på spa. Det är bra och härliga stunder som inte ska avklaras utan genomlevas med sinnena närvarande.

Folk som avklarar sitt liv som om det vore en agenda för ett möte behöver kanske lite mindfulness. De behöver kanske tona ned stressen och viljan att forcera sig vidare hela tiden och att istället stanna upp i NUET och inse att det är det enda vi har.

Betänk att:

All den tid som gått får vi aldrig tillbaks.

Om framtiden vet vi inget.

Nu är det enda som finns.

Läs de tre raderna långsamt och gärna högt för dig själv så hör man sin egen röst säga de ord som faktiskt bär på ett stort allvar och en stor sanning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar