18. Ibland retar det mig att...

...en del människor är så himla sura. Surkart i vardagen är otrevligt överlag tycker jag.

Vad är det med folk som ska svara i telefonen på företag eller på myndigheter? De ska inte snäsa och muttra så man känner att man ska behöva be om ursäkt för att man har ett ärende och har ringt dem. De är där och jobbar för min skull. Jag är inte till för att de ska ha ett jobb. Har de en dålig dag får de gå ifrån och djupandas och dricka ett glas vatten och försöka igen. Annars får de säga till sin chef att de är så sura och griniga idag att de måste slippa prata med folk, eller gå hem och dra nåt gammalt över sig.

Vad är det med folk som jobbar i receptioner och väntrum? När man kommer till ett väntrum och får sitta ned och vänta och vill man inte höra hur de som jobbar i lokalen viskar med varandra i andra änden av rummet. Gå in i personalrummet och prata om dagens kunder/patienter/besökare eller vad det nu är som är så himla viktigt att det inte kan vänta till fikarasten. Inte viska i väntrummet!

Vad är det med folk över huvud taget när man ringer till någon och den personen låter sur och stressad när de svarar för att den är så himla upptagen. Ungefär som om jag skulle veta det när jag ringer och bara ringer dem just då för att vara störande och taskig! 

Nån som svarar surt "Jaaaa, jag sitter faktiskt i ett möte nu, vad gäller det?" eller 

"Ja, hej, du jag kan inte prata nu för jag håller faktiskt på att bada/laga mat/natta barn/!" eller viskande

"Hallå. Jag sitter lite dumt till. Jag är på begravning/bio/konsert. Var det nåt viktigt?"

Bra tips nedan:

     1. Svara inte då! 

     2. Svara inte i telefonen om du inte har tid att prata med den som ringer. 

     3. Bli inte sur i luren om du trots allt svarar.

     4. Man kan se vem som har ringt och ringa upp när man inte är sur och upptagen.

Det är nog sådana människors beteende som jag ogillar mest, de som liksom lägger över ansvaret på mig, som om mitt telefonsamtal orsakar deras sura humör. 

Jag inser ju nu att jag låter som ett riktigt surkart och det må vara så, men jag lägger inte över ansvaret på nån annan...eller jo....det gör jag visst...jag lägger ansvaret på alla de surkart som finns ute i samhället på olika ställen där det behövs trevliga, tillmötesgående, artiga och vänliga människor.