Att jag kunde bli så himla kär i de här två hårbollarna är för mig en gåta.
Jag skulle ju inte ha några djur.
Det jobbigaste med att ha de här två är att jag vet att de en gång ska dö. Ja jag vet, det är ju inget man ska gå omkring och tänka på nu. Men jag har ju haft djur förr och det är så himla jobbigt när de dör. Det är så sorgligt för de är så små och harmlösa och oskyldiga och ändå dör de.
Så hur gick det här till då?
Janne var inne på Blocket kväll efter kväll och surfade runt bland katter och kattungar och visade mig den ena sötare än den andra och rätt som det var hade vi ringt och paxat de här två, åkte snabbt och köpte transportburar och hämtade dem. Det var en söndag för mer än ett år sen och från första stunden de kom in hos oss har de bott här. Inget snack om saken. Hrm det är väl så att vi får vara tacksamma och glada att vi får bo här hos dem.
Milo dyker gärna in under täcket i sängen när man precis har bäddat, plöjer det åt ena sidan och ligger sen tryckt emot det och snusar och sover.
Diva har pälsvård. Det har hon nästan all sin vakna tid. Det är liksom hennes hobby. Förutom när hon dödar smådjur i vår trädgård med omnejd. Möss och småfåglar, också en hobby.
Det här är mera Milos hobby. Att ligga snyggt och otvunget i olika möbler.
Här har han faktiskt fått filt av oss. Han vaknade ur en kort sövning hos veterinären och då är de ofta lite frusna av sig, kissarna.
Så där ja, pälsvården och smådjursjakten avslutad och Diva kan sluta ögonen en stund.
Lite gulligt med en solkatt på hennes pälshaklapp.
Månadens djur, och alla andra månader med, är katten. Givetvis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar