Människan har i alla tider haft för vana att ta till väder- och naturliknelser över känslouttryck och hur själva livet ter sig. Efter regn kommer solsken, som en blixt från klarblå himmel, som fisken i vattnet, glad som en lärka, pigg som en mört, som smör i solsken. Ni kan säkert komma på många fler själva.
Jag tror att det beror på att människor i alla tider varit underställd vädrets och naturens makt. Hela bondesamhällets struktur är ju uppbyggd kring årstidernas växlingar. Man brukar säga att man kallpratar när man pratar om struntsaker och nonsens och klassar vädret som ett sådant ämne. Men jag tycker vädret är viktigt! Vädret avgör verkligen om en picknick blir mysig och lyckad, om en utomhuskonsert blir en härlig eller besvärlig tillställning eller om motorcykelturen blir tio minuter eller tio timmar lång.
Det är lätt att klaga på vädret och att alltid tycka att det kunde vara bättre. Man kan vända på det och istället tycka att det är rätt bra som det är. Om det regnar och man längtar efter solsken kan vara säker på att det blir sol förr eller senare, man får bara ha tålamod. Det är förvånansvärt många som är otåliga när det gäller vädret, trots att det inte går att göra nånting åt det. Om man inte har tillgång till stora flygplan så man kan bomba bort regnmolnen då, som de gjorde i Ryssland när de inte ville ha regn på en stor tillställning. Det regnade nog ändå fast kanske en stund senare eller nån annanstans. Summan av allt vatten på jorden är ju konstant har jag hört, ett kretslopp.
Just nu tornar molnen upp sig trots den klarblå soldränkta vårhimlen. Jag kan önska att de skingrar sig men får säkert vänta på det. Jag tänker ha tålamod, inte väderbomba bort känslorna. Låta kretsloppet ha sin gång och påminna mig om att efter regn kommer sol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar