Jag har kompisar som har slutat röka eller precis håller på att sluta. Jag känner flera som kämpar med att gå ned i vikt och som sliter hårt med träning för att må bättre. Jag har vänner som slutat med alkohol och kaffe för hälsans skull och för att de innerst inne kände på sig att de var slav under sin last.
Ofta lovar man sig själv dyrt och heligt på nyårsaftonens tolvslag att sluta med dåliga saker och börja med hälsosamma. Eller så räcker det med att det blir måndag, då börjar det nya livet. Många måndagar passerar och man får dåligt samvete. Dåligt samvete över att man inte håller det man lovat. Fast det som gnager värst är nog att man sviker sig själv och de som hört när man uttalat löftet.
Jag tror inte längre på att sluta med saker. Jag tror på att börja istället.
Man kanske inte ska sluta röka utan istället börja trappa ned. Inte sluta med godis, fika, chips och bearnaise till kolhydraterna, bara börja avstå ibland. Inte sluta med kaffe eller rödvin bara dra ner på konsumtionen och se effekten.
Jag tror att det är bra att vara snäll mot sig själv. Om man lovar att sluta röka och inte kan hålla det har man ju inte bara svikit sin omgivning utan framför allt sig själv. Det ger ingen bra självkänsla.
Om man bestämt att man ska gå ner tio kilo till sommaren så mår man ju självklart urdåligt när man sitter där under fredagsmyset och av gammal vana håller ett fast grepp i godisskålen.
Men om man då bestämmer att man får röka, men bara hälften så många som man brukar. Eller man bestämmer att man får godis men bara det man tycker är allra godast och bara tio bitar. Då har man varit duktig och ändå fått hänge sig åt sin last. Efter några veckor kan man ransonera lite till och det känns inte lika svårt som att sluta tvärt av och sen fuska eller falla tillbaka och få samvetskval.
Jag säger inte att jag har rätt, varje gör som varje vill, men det här är min metod som är snäll-mot-mig-själv-metoden . Jag har börjat vara snäll mot mig själv. Om jag vill ha godis får jag, men inte hela skålen utan bara de riktigt goda bitarna. Om jag vill dricka kaffe får jag, men inte längre åtta koppar om dagen utan två riktigt goda koppar när jag är kaffesugen.
Om man siktar mot stjärnorna når man förhoppningsvis i alla fall till trädtopparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar