I Grekland, där den här vackra bilden är tagen, går solen ned ganska fort. Mörkret faller snabbt som ett svart sammetsdraperi som dras för scenen. Man blir lika överraskad varenda kväll över hur fort det går och hur mörk himlen blir. Stjärnorna och månen lyser lika starkt som på vår svenska vinterhimmel. Kontrasten är slående mellan mörker och ljus. För lika mörkt som det är på natten, lika ljust är dagsljuset och solens glödgade vita strålar.
Här hemma i Sverige går solen ned långsamt, skymningen tar tid på sig och mörkret faller sakta och lite mer ömsint. Man får tid på sig att vänja sig och inse att kvällen närmar sig. En skön sommarkväll satt jag och Janne ute på altanen och åt middag. Sen tog vi fram varsin bok och försjönk i en annan värld. Inte förrän klockan var halvtolv var det för skumt för att fortsätta läsa utan att tända ljus.
För tillfället är min tillvaro mer grekisk än svensk. Jag är överraskad över hur fort himlen skiftar färg och hur ridån går ned och lämnar oss i mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar