För några veckor sen upptäckte jag ett nytt födelsemärke på benet. Det var ilsket svart och liksom upphöjt och jag hade inte haft det förut. Efter att vid flera tillfällen ha läst framför allt kvällspressens braskande rubriker om vilka märken som är farliga och man bör se upp med, bokade jag tid på vårdcentralen. Visserligen hade jag ett annat ärende men uppgav ändå för damen i telefonen att jag hade ett födelsemärke som jag ville att de skulle titta på.
Dagligen tittade jag på den svarta otäckingen och våndades lite över vad sköterskan skulle säga. Jag fasade för att hon skulle se bekymrad ut och gå och hämta någon annan. Så skulle de båda stå och se på min prick på benet och se fundersamma ut. För att sedan hämta hudläkaren som har sin klinik i vårdcentralens lokaler. Sen skulle jag få min dom.
Dagarna gick oerhört långsamt tills det var dags för mig att bege mig iväg på kontrollen. Väl där visade jag märket för sköterskan och hon frågade hur länge jag haft det. "Tja, en vecka eller två, det är helt nytt och jag har inte sett det förut", svarade jag med viss oro i magtrakten. Hon närmade sig benet och födelsemärket och med ett enda svep rev hon av det svarta hotet med fingernageln. "Så där ja, en vanlig hederlig sårskorpa", sa hon och tystnaden var kompakt för en sekund innan vi bröt ihop i ett unisont skrattanfall. Ibland är det skönt att skratta högt och länge.
Nu är den farliga svarta pricken ett minne blott. Men jag håller allt koll ifall det kommer nya otäckingar att visa upp på vårdcentralen. För det har jag läst i tidningen att man bör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar