Om man som jag är lite klumpig och slinter med kniven när man ska skära moroten i bitar, finns det risk att man skär sig i fingret. Aj som f-n och allt det där! Men sen lägger sig ilskan och jag ler som en småunge när jag får ta ett plåster ur den här plåtlådan inköpt i USA för mer än tjugo år sen. Den har hängt med sen dess och jag kan inte tänka mig att ta ett plåster direkt ur förpackningen. De måste ligga i den här förtjusande lilla lådan.
Så, plåstret är på plats och ordningen återställd och moroten, den var det blod på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar