måndag 11 mars 2013

Räddaren i nöden



Vem bjöd in honom?
 
När man är ledsen, sjuk, nere eller bara allmänt förvirrad är det skönt att ta till ett trösteknep för att känna sig lite bättre till mods. Man kanske sitter under en skön filt med en bra bok och en stor kopp te. Man kanske ger sig ut och springer så fort man bara orkar. Man kanske går och lägger sig och lyssnar på musik.

Min räddare i nöden heter konst och skapande och framför allt då kollage. Det är en befrielse att bläddra i tidningar, magasin, kataloger och gamla böcker och planlöst leta efter vackra, fula, intressanta, udda eller fantastiska bilder. Jag sitter med saxen beredd, klipper först ur slarvigt och lägger i en hög. När jag tröttnar på bläddrandet ägnar jag mig åt finklippning innan bilderna hamnar i olika plastmappar, kategoriserade efter vad de föreställer. Sen när andan faller på och jag vill göra ett kollage kan jag leta i mina mappar och få massor av inspiration.

Nu har jag länge tänkt att jag ska göra några svartvita kollage och har samlat på mig en del fantastiska bilder. Men det är inte bara att klistra ihop lite lösryckta bilder hipp som happ. Jag måste hitta en röd tråd, en känsla, en idé att följa. Bilden måste säga något när det är klar. Det tar nästan mest tid i anspråk men är också oerhört roligt. Det är verkligen så att kreativiteten flödar och anteckningspappret bredvid mig blir fullklottrat innan jag bestämt mig.

Hela mitt liv har jag ägnat åt att tänka mycket på konst och bildskapande. Jag har burit runt på mängder med idéer utan att göra något av det. Nu har jag bestämt att alla idéer ska få en chans, jag antecknar och skissar, funderar och ruvar som en höna, och vissa idéer får till sist liv. Nu har jag snart en hel kollektion av kollage, och två andra kollektioner på gång också. Nästa steg är tryckeriet som ska göra en serie konstprintar som sen kommer att finnas till försäljning i en webshop som är under uppbyggnad här.

Istället för att gå och tänka på det man drömmer om, hoppas på i framtiden och tycker är roligt att göra, varför inte ba gört?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar