Det kan vara mörkt. Sammetssvart som en medelhavsnatt, becksvart, kolsvart. Ändå syns alltid ett ljus någonstans. En strimma av ljus från en lykta långt bort, en blinkande stjärna på avstånd.
Ibland slår livet till med full kraft. Vare sig det handlar om härliga saker eller mer hemska. Det är svårt att hantera svängningarna och man kan behöva stöd och kloka vänner. Som tur är ser inte livet ut så för jämnan. Men man måste klara av dalarna för att kunna komma upp på toppen igen. Ja ja, jag vet, klyschigt, men det stämmer bra. Efter regn kommer solsken säger man och det låter ju också som något man skulle brodera på en bonad och hänga över kökssoffan. Men det är ju sant!
Just nu är dalen djup och bergen höga runt om. Det är många onda ting som lurar i mörkret men jag har laddat med just det som jag behöver, tilltro till mig själv, förtröstan och stöd och kloka ord från vänner och familj. Jag ska hantera något som jag aldrig gjort förut, vara med om något jag aldrig gått igenom. Men jag vågar, jag har vågat förr. Det är ju det hela livet går ut på. Att våga göra saker för första gången för att sen konstatera att det gick bra, eller inte alls. Sen drar man lärdomar av det, begrundar och kommer till insikt om saker och ting innan nästa utmaning kommer. För det gör den. Det är livet. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar